yomama

Kärlek...



Efterrätter...



Skumpa.

Tre ingredienser till en perfekt födelsedag. Tack för alla gratulationer och presenter!

Kommentarer överflödiga.




Eller? Jag älskar den!

Min son är inte jättemycket för att måla, rita och pyssla. Han har inte ro att sitta stilla riktigt. Ibland orkar han sitta en liten stund och peta ihop saker, men då får man vara snabb på att rädda resultatet innan det slits i bitar och strösslas över lägenheten ;)




Som den goda moder jag är (alla vet att det är sånt som goda mödrar ska göra) gjorde jag trolldeg en dag.




Vätskepaus. Namnskylten på dörren har Sigges kompis Emilia gjort.



Kakor!




Och en gubbe blev det.



Vill också visa några saker som Sigge har målat och ritat. Fågeln i mitten är en present från Kurt och Carina, handavtrycken gjorde jag och Sigge tillsammans och lilla my ritade jag, men allt annat har han målat och ritat själv. Älskar den ledsna, gröna gubben nästan längst ner. Det var en av de första figurerna som Sigge ritade. Huvudfotingen ritade han efteråt, mycket pliktskyldigt, för huvudfotingar måste man ju rita.  De målade gubbarna längst upp är Sally, jag, Tobias och Sigge. Alla fick navlar, men Tobias var den enda som fick hår ;) Målningen som ser ut att vara hämtad ur "Ringu" föreställer ett öga.

Hittade de här fina bilderna från en dag i Rinmansparken för ett år sedan. Det var en väldigt fin dag, så jag tänkte dela med mig lite av den i väntan på ett nytt blött äventyr i Eskilstunas bästa park.









Jag hade med typ fjorton miljoner ombyten och alla gick åt. Herre min gud vad dessa ungar plaskade.

Det här med barnkläder. Det är ju svårt. Sigvard har alltid gillat färgglada kläder, och får han välja själv ser han ut ungefär såhär. 



Ska man gå i en affär och handla måste man oftast välja flick eller pojkavdelning. Han är en pojke, så nog måste man gå dit? Där finns inga kläder som är roliga. 

På jobbet här om dagen beställde en kvinna en barnbox av mig. Till dessa finns leksaker, ofta något som riktar sig mot pojkar och något som riktar sig mot flickor. "Det är till ett rosa barn" sa hon. Det var fint, tyckte jag. Nästa gång jag är ute och handlar till min knasiga unge ska jag svara expediten så när han/hon frågar om det är till en pojke eller flicka. Det är till ett rosa barn. Min fina, knasiga, rosa unge.

Vi är då som vi blev.

Stör ej!



Matlagning pågår.

Ibland händer det att jag zappar förbi programmet "du är vad du äter". I det programmet finns ett inslag som alltid är med, där allt deltagaren (offret?) ätit under en vecka ställs upp på ett bord så att man ska kunna förfasas. Ofta slutar det med att någon gråter. Hursomhelst. Sedan min man blev så fantastiskt uppstyrd och började storhandla varannan vecka har vi ett sånt bord ibland. Det här är alltså ungefär vad vi äter på två veckor, plus lite hygienartiklar. Om man tänker bort tvåkilosförpackningarna av socker och ketchup tycker jag att det ser helt okej ut.




Alltid när vårt köksbord ser ut såhär blir jag nästan religiös. Tänk vilken förbannad tur vi har. Som bara kan gå till affären och plocka på oss massor av färska grönsaker och frukter, kyckling, kött, tofu, allt möjligt. Bara sådär! Som får se våra barn glatt sleva i sig spenat och lax, bli runda, glada, långa och friska. Allt för att vi föddes i rätt land, med rätt förutsättningar.

Min fina vän Jenny undrar varför jag inte har någon matblogg. Orsakerna är många. T ex orkar jag inte stå och fippla med ätbara blommor och måla möblerna vita för att sedan sandpappra dem och kalla det hela "lantligt chict", dels fotar jag hellre än bra, dels finns det så många som lagar mycket mer spännande mat än jag. Hur som helst så har det samlats en del matbilder under de senaste åren. Jag tänkte lägga ut dem här och hoppas att någon peppas att laga något roligt.

Typisk lunch när jag är ensam hemma! Pasta med massor av chili, brödsmulor, sardeller, vitlök stekt i hutlösa mängder av olivolja + lite citron och persilja. Saker vi alltid har hemma. Äts med fördel framför tv:n tittandes på skräp. Tobias säger att jag inte tittar på något på tv som inte innehåller övernaturliga element, föräldralösa barn på internat och etniska stereotyper och det är väl inte en alltför orättvis beskrivning.




Ibland måste man göra paj bara för att ha en ursäkt att göra vaniljsås. Vaniljsås är nog det godaste jag vet, alla kategorier.




Vaniljsås med tusen miljoner delikata små prickar!



Vilket osökt för oss in på de här små skönheterna, tapiokapärlor. Om man kokar dessa tillsammans med klassiska vaniljsåsingredienser blir det nämligen något som i folkmun kallas för tapiokapudding. Den - perfekta - ursäkten - att - äta - vaniljsås - bara - som - den - är.




Mmmmm. Vaniljsås. Arrrrrlllll.